Taman Negara dag 5
Hej alla djungeldjur
Ett riktigt grottigt godmorgon från en grottmänniska som kanske sovit tre timmar
Frulle med gruppen. Blev väl cirka 7 rostade mackor var
Min eminenta vandringskollega gjorde en geottutforskning på morgonen och knäppe lite kort
Grotta på g
Vi gjorde även en grottpose
Här har vi kanske årets fulaste bild. Känner mig så jäklans charmig. På hemmaplan i djungeln liksom
Över broar, under stockar, över rötter, under blad, se upp för blodiglar, myggor och bin. Tack till fotbollsben, de må va fula men dock så användbara
Här vr det dags för lunchstopp
Det blev en klassiker som man aldrig kan tröttna på i Asien. Nudlar
Målet kom närmare och närmare
När vi äntligen kom fram sprutade glädjetårarna
Sen kom vi på hur trötta vi var och ville spy lite. Men vi struntade i det och försökte se lite snygga ut istället. Gick lika bra som vanligt
Idag har vi gjort precis samma sak som igår, nämligen gått och gått och gått och gått. Vi har återigen även denna dag knegat oss fram genom 8km djungel. Dagen har varit mycket lik gårdagen och eftersom Lolli redan utformat den så fint så tänkte jag försöka skriva lite mer om upplevelsen och våra djungelkänslor.
Igår innan de bar av var Lolli och jag som vanligt för entusiastiska, överexalterade och jättetaggade. Vi tyckte vi var skittuffa som skulle göra en fet vandring och sova i en grotta. Det var häftigt, vi mådde bra och första kvarten av vandringen gick vi runt och skämtade och pratade med alla precis som vanligt. Ju längre vi gick desto tröttare och svettigare blev vi. Svetten rann och både kläder och ryggsäckar var genomsura. Ungefär här slutade vi vara jätteglada och återgick till normala och försökte finna oss i situationen. Ju längre dagen led ju mer less blev vi. Jag blev dessutom ganska utsatt och det var inget roligt. Det började med att mina byxor sprack och där gick jag med rumpan bar i djungeln... Men jag bet ihop och vandrade vidare. Nån timme senare blev jag invaderad av blodiglar. Två blodiglar attackerade mig och sög blod, nu har jag två stora fula märken, ett på ryggen och ett på benet, farligt nära att vara mellan benen haha. Här blev jag ganska rädd och kände mig lite ledsen. Ganska så nedstämd vandrade jag vidare samt Lolli och gruppen vidare. Vi stannade och blev attackerad av bin. Självklart blir jag också biten av ett djungelbi på ryggen och det svider, gör ont och svullnar. Ledsen, rädd och med olustkänsla undrar Lolli och jag vad vi har gett oss in på och känner oss inte speciellt trygga. En ledsen Sanna och tagen Lolli vandrade vidare. Vi bet dock ihop bra, inge gnäll. Resten av vandringen första dagen gick bra. När vi kom fram till grottan kunde vi pusta ut.
Frulle med gruppen. Blev väl cirka 7 rostade mackor var
Min eminenta vandringskollega gjorde en geottutforskning på morgonen och knäppe lite kort
Grotta på g
Vi gjorde även en grottpose
Idag vaknade vi med smärta i vad jag skulle säga varenda led, muskel och ben. Idag blev jobbigt på annat vis. Vi hade vid det här laget lärt oss leta efter och ta bort blodiglar, springa från bin och undvika myggor. Idag var tuffare på så vis att vi var trötta. Grottan bjöd inte på allt för mycket sömn för att inte tala om de generöst 5 millimeter tjocka liggunderlagen eller sovsäckarna som var anpassade för asiater och nådde en själv till axlarna haha! Att vandra idag var riktigt jobbigt. Svettigt som igår och att lyfta på benen, krypa under och över enorma trädstammar, balansera över permanenta broar samt undvika djur och lera var idag en pers. När vi stannade för lunch var vi rätt så slutkörda och att få stanna två timmar var dagens höjdpunkt. Efter luchstoppet gick vi vidare och här tror jag både Lolli och jag började gå på nån slags autopilot. Överskottsenergin tog vid och vi gick som Duracellkaniner. Batterier som går och går och går.
Över broar, under stockar, över rötter, under blad, se upp för blodiglar, myggor och bin. Tack till fotbollsben, de må va fula men dock så användbara
Här vr det dags för lunchstopp
Det blev en klassiker som man aldrig kan tröttna på i Asien. Nudlar
Målet kom närmare och närmare
När vi äntligen kom fram sprutade glädjetårarna
Djungeln var en fantastisk upplevelse. Inlägget kanske låter lite gnälligt vilket inte egentligen är meningen. Vandringen var tuff men det var också sjukt häftig. Djungeln är så cool och hur många chanser i livet får man att vandra i en djungel? I världens äldsta regnskog? I Malaysia? Lolli och jag är extremt glada att vi gjorde detta och är nöjda med vårt äventyr. Vi är dock storatadstjejer och fyra hela dagar i djungeln räckte alldeles utmärkt!
/// en ganska så jätteutsatt djungelvandrare. Er egen supersönderbitnaSanna
<3
Storstaden hägrar och ni är snart där.
Djungelminnet och upplevelsen kommer ni bära med er hela livet. Once in a lifetime.
Pussar och kramar